Jag är din....

Jag har kommit till dig för att du ville ha mig och jag kommer att ge en kamratskap lika fin som mellan människor. Jag kan bara hoppas på att du behandlar mig väl.

Jag har kommit till din värld, av och för människor. Men du får inte tro att jag är en av er för det. Jag är en hund och jag vill att du ska känna min värld. Att du ska förstå mig och mina behov.

 I mina ögon är du en flockkamrat. Trots att du går på två ben, inte har en svans att vifta med eller använda i ditt kroppsspråk så ser jag dig som en medhund i vår gemensamma flock.

 Jag vill också att du ska vara min ledare. Beskydda mig mot faror och bestäm rättvist över mig. Ställ krav på mig som jag förstår. Låt mig få gå i skolan, en dressyrkurs där jag får träffa andra hundar och lära mig hur jag ska uppträda i din värld. Då känner jag att du bryr dig om mig.

Var rädd om mig. Du kommer säkert någon gång att bli arg på mig. Men se då upp, så att du inte bryter mot mina medfödda lagar. Kryper jag ihop, stryker öronen bakåt och gömmer min svans så visar jag underkastelse. Då måste du sluta vara arg. Annars kan jag tappa mitt förtroende för dig. Säg inte att jag inte skäms och ta det som en ursäkt för att fortsätta banna mig.

Jag kryper ihop för att jag blir rädd för tonen i din röst och din höjda hand. Mina lagar säger att ingen får slå någon som ger sig. Hur ser det ut i din värld?

 Dessutom måste du veta att jag inte lär mig hur jag ska göra om du bara straffar mig för felen. Då talar du ju bara om vad jag inte får göra. Du måste berömma mig då jag gör rätt också. Då först får jag en chans att lära mig vad som är rätt och fel.

Du måste hjälpa mig. Jag behöver frihet, jag vill sträcka ut i vild galopp över gröna ängar. Rulla runt i högt gräs, plaska i leriga pölar, smita iväg med en pinne i munnen ( och jaga efter en och annan katt) Att ständigt behöva gå i koppel blir som att sitta i fängelse. Lär mig komma då du kallar, så att jag kan få vara fri.

Stressa mig inte. Jag tycker om när det händer saker. Ett liv är till för att levas, inte för att sovas. Men ändå måste vi ta det lugnt. Min kropp och mitt psyke mår inte bra av för häftiga lekar. Att jaga iväg efter pinnar och bollar varje promenad stressar mig. Jag är helt enkelt inte gjord för det.

Att jaga en och annan pinne då och då det är bara roligt, men du får inte motionera mig med det. För jag är som du.... Blir jag stressad så blir jag också arg och kanske irriterad på dem jag annars skulle möta med vänlighet. Likaså kan jag må dåligt av att rasa ut i vilda lekar varje dag med andra hundar, om det blir för mycket.

Jag mår bäst av att t ex få arbeta lugnt med min ypperliga nos i sök och spårarbete. Det är lugnare och naturligare. Jag lär mig gärna olika saker, för jag behöver inte bara motionera min kropp utan också min hjärna.

Jag är ett flockdjur. Därför har jag två viktiga behov. Sällskap och gemenskap. Du får inte lämna mig ensam för länge. Och sen detta med gemenskap. Vi lever ju i en flock. Du och jag. Tillsammans. Det är ett viktigt ord för mig. Jag vill kunna ligga i ditt knä eller vila mitt huvud på dina fötter.

Jag vill känna att jag är med dig, där du är. Ha mig inte i en hundgård mer än korta stunder. Låt mig inte tråkas vid en löplina. Lås mig inte ute. Jag har visserligen ett kort liv. Men de åren vi har tillsammans kommer jag att ge dig det finaste jag har.

 Min trohet....

----------------------------------

och nu......... lite bilder kanske???

Bull och Bill

Puzz brollan....

Myzzzz

Syrran på besök, lek med galen valp 

Vild-djur

*fniss*

Kolla min lilla puppi.... här kör vi inte me "lätta" träapporter inte... här börjar vi me metall direkt *skrattar-gott*

Skämt å sido... tog fram den mest för att Kira skulle få göra nåt förutom att vara avis på den lilla ohängda (i hennes ögon) valpen, som hooooooon tycker får ALLLLLLLLLLLLLLLLL uppmärksamhet...

Kolla snutteruttan....

 ajfan...får nog lämna min favvomjukis....

 men matte, såååååå nära

 snyggve....

 snyggt grepp.... inge tuggande här inte *asg*

 okej, matte kallar in... bäst å sätta fart...

hahaha ser de ut som hon "säger"

å ja e sååååååå trött på att inte bli frisk!

En dag när de dessutom skulle kunna gått att vara UTE.... de är -10 "bara" så en prommis hade suttit fint... men bara tanken på de gör att till å med JAG backar.... 

Nåja, de blir inte bättre av att gnälla.

Var ut på gården för en stund sedan med Lexi... hon ville inte in, så vi gick runt en sväng, och så får hon höra fåglar.... snacka om förbryllad valp *asg*

Sen flög en skata förbi henne å satt sej en liten bit bort bara.... :0) först va de lite läskigt... men sen skulle hon springa dit.... men på STANNA så stannar hon och sätter sej ner... *duktig kicka*

Skulle fotat men har absolut ingen ork eller inspiration till det... så de får bli en annan gång. Nu ska vi iväg (IGEN) å hämta ved... gissa om ja e döless!

SOMMARRRRRRRRRRRRRRR var är duuuuuuuuuuu