Å de gick jättebra.... jag kan inte låta bli att häpnas över hur LÄTT allt går med denna lilla dam....

Man riktigt väntar på att "när kommer de där jobbiga" den där envisa, tjuriga osv fram.... visst.... hon e ju bara 9 veckor........ så... visst kommer vi att ha våra duster...

Men som ni förstår... så kan jag inte annat än att tycka hon är helt otrolig *L*

Kira och de andra viffarna accepterat den lilla hulliganen, lite morr av Mini men i de stora hela inga onödiga tjafs....

Nåja, nu ska jag ta å fortsätta borstandet av lillfisen, som även fått sina klor klippta idag...

Skruttan inbäddad i filt :0) *fjantmatte*

fjyyyyyyser juhhhhh ;0)

Men tjött bli man av en jobbig dag :0)

Japp idag har vi haft riktigt hyggligt väder, förutom att det istället börjat toksnöa... *aldri-é-man-nöjd-va*

Vi åkte för att gå en prommis me viffarna dom har ju inte fått röra sej på samma sätt dom é van iom att vi haft så jämarns kallt... + att tiden helt enkelt inte riktigt räckt till... *harkel-kan-de-bero-på-en-viss-fyrfota-LIIIIIIITEN-dam*

*asg*

Nädå de går så bra så vi är nog båda förvånade...

Kom fram till ett härligt vitt snötäckt landskap, å vad tro ni jag gjorde........

GIVETVISSSSSSSSSSSSSSS glömde jag KAMERAN!!!!!!!!!!!!!!! mutter mutter.... nåja, nu snöar de visserligen men de hade ändå vart kul att haft kort.

Lillstrumpan skuttade så snällt på sidan om oss och struntade totalt i att de va NY MILJÖ.... ja é ju så van vid hur Kira brukar reagera tidigare, å även nu med ibland... men denna lilltjofsa gick som om hon allllllllllltid hade vart där *asg*

Vi gick väl sisådär 2 mil.....................

*asg* nån som trodde de där????

Mycket är jag... men inte IDIOT *asg*

nädå, en kortare prommis fick hon följa med på, å efter en plogad väg, så de va ingen som helst fara....

Sen va hon rätt nöjd när hon kom till bilen, husse fick köra framför oss till en korsning nere vid vägen som leder ut på riks 90.

Jag själv tog de tre övriga viffarna å gick ner... va så skönt så... å de är en ren fröjd att ströva omkring i ett alldeles tyst vinterlandskap, men enbart fågelsång och hundarnas lek en bit framför... de om något är värt allt guld i världen :0)

Sedan väntade lite handling inför lördagens tävling på ridhuset.... givetvis så ska jag både tävla OCH va ansvarig för köket den dagen.... de går säkert bra....

Nåja, nu är både hundar husse och matte rätt nöjda för en stund :0)

Har lyst lite flit över mej idag *asg* både rensat papper, skrivit styrelseprotokoll och skickat iväg en massa mail.... försäkrat lillskrutten osv osv....

fast de gjorde jag tidigare iof... men NU fick jag en bekräftelse... så de e grönt....

Ha en bra dag....

Är du drabbad av "Hundus Idiotus"?

Hundägande (på latin Hundus Idiotus) är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfrisknads-procenten är låg.

Symptom
Första symptomet är en, (oftast dold) önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande "Kooom hiiiiit!"

Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits. Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

Presenter
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med inbyggd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en - begripligt nog -
oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.

Ändrad sjukdomsbild
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen
oftast enligt följande exempel:

Plastofili
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 - 800 kronor.

Andra symptom
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.

Omyndigförklarande är ej att rekommendera, trots att det har varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.

Leg. psykiater
Besse R. Wisser