Tack för alla kommentarer på förra inlägget...

Såklart så menar jag inte att jag "bara" har folk runt mej som "lägger sej i" och anser en massa saker, mina verkliga vänner finns där och såklart ser dom saker som händer och sker på ett helt annat sätt....

De jag menar är nog att de allra närmaste, såsom släkt och familj som man inte träffar varje dag, ser saker på sitt sätt, eftersom att de inte träffar mej varje dag, och vet hur mitt liv funkar :0) inget illa menat såklart.... men jag verkligen HATAR att behöva förklara sådant som jag ALDRIG ens skulle komma på att be mina medmänniskor förklara... man ska inte behöva försvara sina egna beslut, så länge det inte finns en risk för att någon blir skadad eller skulle bli drabbad på annat sätt, av mitt handlande...

Var och en må få göra sina egna lärdommar, thats it...

Och kontentan av de hela är att ordet NEJ kommer att användas rätt flitigt ur min mun just nu, och eftertanke kommer att användas med all rätt, innan beslut om annat än "nej" ska användas *asg*

Ja jösses, de blir bara mer å mer krångligt de här inlägget ;0)

Föratt prata om nåt helt annat då... 

Ska strax iväg på ett styrelsemöte på bhk. Skallen känns tyvärr som en masonitskiva, sågspånet har förbytts till en tung tung platta istället för mjukt "ludd" :0)

Men lite frisk luft ska nog råda bot på de hela...

Funderar på att ta med mej Kira för en träningsrunda innan mötet, men känner jag de rätt, så blir det inte så mkt tid till det ikväll, då jag måste ragga en massa underskrifter tills imorron....

Nåja, lägger ut en godingbild till på lilla Lexi alt Dimma/Dimmie....

Visst é hon för go....

....... me återigen en insikt.....

Jag såg mig själv i spegeln igår och insåg det där som står där är ett spöke. Jag känner igen bilden från den tiden innan jag däckade ihop totalt.   (”Utbränd”, ett ord som för mej då var någonting som va ”inbillning) En tid när jag gick omkring och mådde jättedåligt, kände mig stressad och trött/irriterad och mådde inte alls bra.

Hur hamnade jag här igen? Jag är inte "lika slutkörd" men trött och orkeslös, irritationen kommer som ett brev på posten över minsta lilla småsak, allt från att katterna stökar omkring till att någon säger något… Och de mest idiotiska!  

Hur jag än försöker förmedla till min närhet att jag inte mår bra så når jag ändå inte ut, det förutsätts att jag mer eller mindre istället är en irriterad surmule som går omkring och tänker på mig själv.

Jag är trött på att försöka göra människor till lags, som inte ens bryr sig om hur man mår utan bara vill att man ska leva i deras ramar efter deras mönster

efter hur dom skulle vilja att man var.

Man kan nästan tro att jag fortfarande är den där lilla flickan som inte växt upp och blivit vad jag ÄR idag... en självständig och trygg KVINNA som gör saker utifrån vad JAG tror på och vägrar ge upp. De finns inga hinder som jag inte klarar av att hantera. Mitt liv har vart och är, en "hård prövning" MEN... jag fixar det, jag klarar faktist av för det mesta att lösa de hela, på egen hand. Visst underlättar det om man får hjälp, men jag har lärt mej med tiden att jag KAN själv. :0) thats it!

Och de där med att sätta in människor i fack, och påstå att så SkA de vara...

Det där är inte jag, OCH det är någon jag absolut inte heller vill vara! Så därför från och med idag får det faktiskt vara nog!  Jag går jag min egen väg, den vägen som jag tror på!

 Jag må vara både envis, tjurig o har ofta ”för” bråttom, men då får jag vara det, jag har energi som en hel oxe och är trött på att hela tiden bli tillsagd vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Antingen är jag den jag är eller så är jag inte alls, så enkelt är det!

----------------------------------------

dagens visdom Om du tror att du inte har någonting med jordens problem att göra, då är du ett av dem

--------------------------------------

Phu, så va detta nedskrivet... ännu en insikt som legat och grott länge länge.... men ej kommit på pränt... nu är det gjort... nu tar ja nästa steg.... och nästa å nästa....

Ha en underbar dag därute.