Tänk så lite man förstår om liv och död... allt kan förändras på en sekund, ett ögonblicks verk... helt sanslöst!!

Igår var det premiär för Kramfors första MH. Vi hade hyrt Härnösands bana för våran är inte till 100% klar än. Men på god väg.

Så vi hade bestämt att samåka, jag Annica och Raili... Linda skulle ta egen bil och likaså Annie.

Så vid 06tiden så messar Annica att dom va på g. Jag blev hämtad hemma för jag hade en hel del grejjer att ta med.

Väl på plats i H-sand så börjades det på en gång för att hinna i tid till första hund. Efter lite "nybörjar-missar" så va vi igång.

Helt plötsligt får Annica ett telesamtal, och blir borta ett långt tag... sedan kommer hon tillbaka och säger att Texas är död.......... usch man blir helt kall, och tror inte de hela är sant! han som visserligen va ett yrväder i sina bästa "unghundsproblemdagar" eller va man ska kalla det... men inte ens ETT ÅR GAMMAL!!! de KAN bara inte hända! en helt fullt frisk hund, i sina bästa dagar... så tragiskt... å jag tycker sååå fruktansvärt synd om Annica... tappa sin bästa vän på ett så otroligt tragiskt sätt! Vet att du läser detta och som sagts förut... de finns inte ord för att trösta... å inga manualer för att veta vad man som vän ska kunna göra... men vid de här laget så vet vi ju va vi har varann så... ja finns här de vet du :0)

------

Kira är fortfarande halt, så de som gäller nu är strikt vila... och minimal träning... åkte till Annica idag på morron och tränade med Linda å Harry och såklart tjejerna och Annica som hejjerklack :0)

Kira fick enbart vara med på en supertråkig platsliggning, i ihällande regn (såklart) och de hjälpte ju inte till att matte lade henne i en vattenpöl! vilket jag upptäckte SEDAN! men men, kan man ligga i älven så kan man ligga två tre minuter i regnpöl med *asg*

Ikväll drar jag och Linda till Övik och tränar med Annica mfl. Ska bli så kul så....

Självklart kommer vi att sakna att inte Annica följer med ikväll, men men... det kommer fler tillfällen!

Ha de bra...